du. alltid du.

Du säger att du är svår att älska men du är ännu svårare att sluta älska, som Märta Tikkanen skrev så ärligt om sin Henrik. Vad du än gör, så skulle jag förlåta dig varje gång. Hur lång tid du än behöver på dig så kommer jag att vänta tiden ut. Mitt tålamod för dig är livslångt. Min hängivelse är total. Och även om jag innerst inne vet att jag aldrig kommer att få lika mycket som jag ger, så skulle jag ge dig allt jag har. En gång sa du att du är oförmögen att älska, men att du älskar mig. På de orden livnär jag mig ännu. Du är en kod som inte går att knäcka, en rebus utan svar men jag har gett mig tusan på att jag ska lösa dig. Mitt huvud säger att kampen för dig är förgäves, men mitt hjärta kommer aldrig att sluta slå sina slag för dig. Min största sorg i livet var den när jag förlorade dig. Än idag förstår jag inte hur man kan sörja en förlust av något man aldrig har haft.
0 kommentarer