sussex, kent, england.

 
För prick en månad sedan far jag iväg till England. Slutade jobbet vid halv fem-snåret på fredagen, sov till halv tolv på lördagen och åkte till Arlanda på söndagen. När vi landade drygt 2 timmar senare hämtade vi ut vår lilla hyrbil, som vi senare kom att döpa till Polly. Med mamma som bilförare och med mig som kartläsare slank vi sedan iväg mot vårt första stopp i Sussex. 
 
 
Vi bodde på ett oerhört vackert ställe som en gång i tiden var ett katolskt kloster, för att under kriget vara ett sjukhus för krigsskadade och nu alltså drivs som hotellverksamhet. Framför ingången till hotellet låg en vacker örtaträdgård belägen. 
 
Första kvällen var vi lite schackmatta så vi beslutade oss för att, en smula fantasilöst, äta middag på hotellet. Jag åt rökt lax, potatissallad och kokt sparris. Somrigt och gott!
 
 
Dagen efter vaknade vi upp fulla med verksamhetslust och riktade in kompassen mot Kent, för att besöka Chartwell. Chartwell ägdes och beboddes av Winston Churchill med familj i över 40 år, men drivs nu av National Trust. Vi köpte inträdesbiljetter för att få komma in i huset (där man tyvärr inte fick fotografera), och medan vi väntade på att få bli insläppta gick vi runt och beundrade den makalösa egendomen och öppna landskapet som bredde ut sig nedanför. 
 
 
En annan dag tog vi bilen längre söderut och körde till Charleston för att besöka ägorna där Bloomsbury-gruppen (en kulturelit med intellektuella konstnärer och tänkare som levde under första halvan av förra sekelskiftet) umgicks. För ett ögonblick kändes det som att vi befann oss i södra Frankrike då solen brände i nacken, trädgården täcktes av soltorkad lavendel och den putsade stenfasaden kläddes av murgröna och vildvin. 
bloomsbury charleston chartwell england kent sussex
0 kommentarer