not all those who wander are lost.

Slutligen har jag landat i Uppsala efter att ha hängt och flängt en hel del. Igår hoppade jag och pappa på tåget uppe vid Riksgränsen och tidigt imorse rullade SJs nattåg in på perrongen ett par minuter före beräknad ankomsttid. Med etthundrafemtioen kilometer i benen har vi gått längs svensknorska gränsen i princip så pass långt norrut man kan komma i vårt avlånga land. En vecka utan mobiltäckning, el och element men fylld av vedbrasor, kaffe bryggt på smällt vatten från glaciärer och en herrans massa pulvermos. Ikväll har jag köpt hem cola dagen till ära, och planerar att sitta och surpla i mig den, plöja olästa blogginlägg och njuta av ledighetens sista kravlöshet innan allvaret drar igång imorgon igen. 
0 kommentarer

sussex, kent, england.

 
För prick en månad sedan far jag iväg till England. Slutade jobbet vid halv fem-snåret på fredagen, sov till halv tolv på lördagen och åkte till Arlanda på söndagen. När vi landade drygt 2 timmar senare hämtade vi ut vår lilla hyrbil, som vi senare kom att döpa till Polly. Med mamma som bilförare och med mig som kartläsare slank vi sedan iväg mot vårt första stopp i Sussex. 
 
 
Vi bodde på ett oerhört vackert ställe som en gång i tiden var ett katolskt kloster, för att under kriget vara ett sjukhus för krigsskadade och nu alltså drivs som hotellverksamhet. Framför ingången till hotellet låg en vacker örtaträdgård belägen. 
 
Första kvällen var vi lite schackmatta så vi beslutade oss för att, en smula fantasilöst, äta middag på hotellet. Jag åt rökt lax, potatissallad och kokt sparris. Somrigt och gott!
 
 
Dagen efter vaknade vi upp fulla med verksamhetslust och riktade in kompassen mot Kent, för att besöka Chartwell. Chartwell ägdes och beboddes av Winston Churchill med familj i över 40 år, men drivs nu av National Trust. Vi köpte inträdesbiljetter för att få komma in i huset (där man tyvärr inte fick fotografera), och medan vi väntade på att få bli insläppta gick vi runt och beundrade den makalösa egendomen och öppna landskapet som bredde ut sig nedanför. 
 
 
En annan dag tog vi bilen längre söderut och körde till Charleston för att besöka ägorna där Bloomsbury-gruppen (en kulturelit med intellektuella konstnärer och tänkare som levde under första halvan av förra sekelskiftet) umgicks. För ett ögonblick kändes det som att vi befann oss i södra Frankrike då solen brände i nacken, trädgården täcktes av soltorkad lavendel och den putsade stenfasaden kläddes av murgröna och vildvin. 
bloomsbury charleston chartwell england kent sussex
0 kommentarer

blåbär, smultron och vildhallon.

 
Från gårdagens lyckosamma förmiddagstur i blåbärsskogen. En välbehövlig stund i en avlägsen skogsglänta, med en poddcast i öronsnäckorna och ett par djupa andetag senare. 
blåbär
0 kommentarer